Min vänstra skuldra.
Mot min högra skuldra lutar du ditt blonda hår medans du stryker mig,
Hatet, ovisheten, kaoset vars röst ekar inom mig omfamnas av lugnet och jag ler.
Ler för din, min, våran skull. Trotts den kalla världen utanför vår bubbla av
Ignorans finns ty inget annat än kyla och hat. Men vi ser ej till dem onda eller lögnarna.
Vi ser till de hjälplösa o krossade vars själar omfamnade av mörker.
Luta er mot min vänstra skuldra och jag skall dela den intensiva kärlek likaså som hon till
höger upplever, och jag lovar er att jag tar er bortom det korrupta o de förgångna för jag
Skall störta bedragarna ned i avgrundens djup.
Luta dig mot mig min vän, när livet sviktar och du inte orkar, ge mig bördan så skall jag
uppleva den såsom du upplevt den, o vi skall tillsammans strida mot den o le då besegrandets skede är ett faktum.
Luta dig mot mig, mot min vänstra skuldra.
